Vad som också saknas på altanen är en grind och en grind är ett måste när man har hund - i alla fall en hund som annars gärna tar sina egna små promenader. Sedan Zoya kom in i mitt liv har jag haft ett kompostgaller som grind - allt beroende på att snickarsonen inte har hunnit med att göra en grind till oss (fast han skyller på att jag inte lämnat någon ritning!) . Så kanske det inte blir någon grind i år heller tänkte jag häromdagen och kom då på att jag ju i alla fall kan piffa till det gröna kompostgallret lite. Resultatet blev det här:
OBS! det svartgröna staketet som syns i bakgrunden är inte mitt - det är grannens som nog glömt att lasera baksidan. Och från utsidan ser det ut så här.
Och här får jag då tillägga att detta var häromdagen - när solen sken. Idag vaknade vi till regn och åska och blommorna är inte fullt så välstrukna längre.
Årets golfpremiär var inbokad till kl 9 igår morse. Så ingen helgsovmorgon utan upp i nästan vanlig tid för att gå morgonpromenad med Zoya, sedan frukost och därefter till golfbanan. Eftersom mitt golfspel har varit minst sagt sporadiskt (8 hål i fjol och kanske en handfull rundor året dessförinnan) så var det med mycket spänd förväntan jag närmade mig drivingrangen för att värma upp lite innan det var dags att gå ut på banan. Det började uschligt, för att inte säga rent förfärligt och jag var klart betänkt på att skippa hela saken och åka hem igen. Men så kom syrran med make och det var dags att börja spela. Och döm om min förvåning - och säkert alla andras också - jag lyckas spela 8 hål riktigt bra. Sedan kom vi ju till nionde hålet och där var det vatten, vatten bara vanligt vatten. Men det hjälpte minsann inte att tralla den ramsan, inte mindre än två bollar åkte i men den tredje, ja den hamnade där den skulle, på green.
Det förrädiska nionde hålet!

.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)






.jpg)


.jpg)
.jpg)